
Händelserna som föranledde Calles frieri
och konsekvenserna av att vara förälskad
Sommaren 2008 började jag fundera på om det inte var
dags att göra en ärbar kvinna av Lisa. Jag bad således
min mor om hennes smaragdring som jag tyckt var fin när jag var
liten. Mamma gav mig ringen och frågade efter en stund hur jag
skulle reagera om jag fick ett nej till svar. Den tanken hade faktiskt
inte slagit mig tills dess men jag avfärdade den snabbt för
jag kunde inte tänka mig att min kära skulle ge mig ett
sådant svar. Mycket riktigt fick jag det svar jag hade hoppats
på, men mer om det senare.
Nu var det ju inte så att jag hade allt planerat in i minsta
detalj, nej sannerligen inte. Jag bar ringen i byxfickan i en
månads tid innan jag slutligen tog fram den. Under den
månaden så hann även min bror Klas fria till sin
flickvän Helena. Ringen låg i alla fall kvar i fickan
under
vår sensommarresa till Tallin, där Lisa och jag var på
ett spahotell, men skulle komma att tas fram strax efter våran
hemkomst.
I Tallin åt vi gott på
restauranger, besökte Estlands Naturhistoriska
Riksmuseum, vandrade i gamla stan, köpte billig sprit, badade
i pool och blev masserade på hotellet. Min massage var en
traumatisk upplevelse från första stund. En bastant estnisk
kvinna sträcker fram ett litet stycke tyg till mig och
säger stringi. Det
var ingen vacker syn det vill jag lova. Trevligare var det
efterföljande varma massagebadet som jag fick åtnjuta ensam
med Lisa.
Dagen efter vi kom hem med färjan så hade vi bestämt
att gå på en dubbeldate med våra namne Kalle och
Lisa. Snarare sagt ta en tur i skärgårn med Kalles pappas
fina motorbåt. Vi solade, badade, grillade och hade det alldeles
förträffligt. Medan solen sakta närmade sig horisonten
puttrade vi in mot Stockholm igen. Då bestämde jag mig
för att det var dags.
Mitt frieri tog således plats den 23/8 2008 på
kvällen. Med hjälp av självlysande målarfärg
skrev jag vill du gifta dig med mig?
i sovrummet. När vi släckte lyset så sken då
frågan upp och det tog inte lång tid innan Lisa yttrade det är klart jag vill. Jag
tände lyset igen och gick ned på knä så som sig
bör och tog fram ringen.
Nu kommer det sig att jag traditionsenligt ansåg att ett
giftermål skall inträffa inom ett år från
förlovningen och detta faktum är något Lisa kände
till. Bröllopet som stundar skall alltså ta plats i
Stockholms Stadshus, med efterföljande fest på Stora
Skuggans Wärdshus, 364 dagar efter frieriet. Ni
är hemskt välkomna kära gäster att fira
med oss i sommar. Vi ses ute i
grönskan för en natt som aldrig skall falla i glömskan.